Vinstbegränsning ökar antalet riskkapitalbolag och stora välfärdskoncerner

Personligen anser jag att omvälvningen av vård, skola, och omsorg från allmän regi till välfärdsindustri som pågått under de senaste decennierna till stora delar inte borde ha gjorts och i alla andra delar borde ha gjorts annorlunda och långt bättre. Konsekvenserna av detta har och kommer att fortsätta skada Sverige under lång tid framöver.

Nu står vi här med en i stora delar privatiserad verksamhet och ser många problem väldigt tydligt. En naturlig reaktion är då att förbjuda eller i alla fall begränsa det man blir mest upprörd på. För svenskar är det som gör allra mest ont att någon girigbuk tar våra skattepengar och i stället för att anställa bra lärare till våra barn eller värdig mat till pensionärer på vårdhem stjäl pengarna i vinst till något skatteparadis. Riktigt förbannade blir vi.

Men det går ju enkelt att förbjuda det. En begränsning av vinsten är en enkel mening att skriva ned i en lag. Se där. De får inte längre!

Nu är det dock så att giriga personer inte på något sätt är intresserade av att följa andemeningen i lagar som försöker begränsa dem. Ordalydelsen behöver de följa i de fall det går att kontrollera men på alla andra sätt, både genom att försvåra kontroll och genom att inom reglerna kringgå desamma, kommer obönhörligen exploateras. Därför är det av yppersta vikt att regler som begränsar girighet inte är enkla att kringgå.

En vinstbegränsning är trivial att kringgå och det görs ofta mellan affärs-“partners” som lurar varandra på pengar från gemensam verksamhet.

Ett exempel kan ges från Hollywood som gärna tecknar kontrakt med skådespelare om procent på vinsten från en film. Sedan startar filmbolaget ett så kallat managementbolag som fakturerar produktionen för konsulttjänster så filmen inte gör någon formell vinst. Filmbolaget äger dock managementbolaget och plockar ut sin del av kakan den vägen och skådisen står där lurad.

En svensk skolkoncern kan skapa samma managementbolag, fastighetsbolag, städbolag, låna ut pengar till ockerränta, sälja marknadsföringstjänster, vidareutbildning av lärare, eller varför inte skolmat till sin egen skola och plocka ut precis hur mycket vinst det vill.

Vi vet inte exakt hur förslaget som kommer läggas fram ser ut. Enligt Reepalus utredning skulle begränsningen baseras på arbetande kapital. Ett värde som är trivialt för en större koncern, framförallt riskkapitalister, att justera upp eller ned.

Allt detta är dock svårare för mindre bolag då det tar viss tid och kompetens som dessa ej besitter. Detta leder till att små välfärdsbolag blir mindre värda för sina ägare men behåller sitt värde för koncernerna. Många små bolag kommer då säljas när ägarna som inte längre kan tjäna mellanmycket pengar på sitt bolag i alla fall kan få tio årsvinster i handen av den stora koncernen.

De större ägarna är sedan mer organiserade än den genomsnittliga mindre ägaren och kommer öka sitt uttag av pengar från välfärdsbolagen de nu köpt.

Nu kan man givetvis tycka att det är fel att ägarna till en skola eller vårdcentral tjänar en miljon eller två om året i vinst på våra skattepengar, men det blir ännu mer fel när hen säljer till koncernen för tio miljoner och ägarkoncentrationen ökar och den så omhuldade konkurrensen minskar. Förslaget får alltså helt motsatt effekt än den vi hoppas på.

Därför bör det givetvis omedelbart förkastas och andra åtgärder, som har en chans att fungera, prövas i stället. Mer om det i nästa inlägg.

Erik

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *